Kamilla - Mamma till Oscar och Nicole

Jag saknar verkligen Stockholm, så mycket att det ibland gör ont. Det är inte bara staden i sig som har en speciell dragningskraft till mig, det är alla mina minnen och mina släktingar.
Ibland önskar jag att vi aldrig hade flyttat därifrån, fast då hade mitt liv inte sett ut som det gör idag och det vill jag inte byta ut.
Men jag erkänner att det känns väldigt lockande att packa ner allt och flytta tillbaka, med Emil, Oscar, mamma, pappa och syskonen.
Tänk om Oscar hade kunnat få gå på samma dagis som jag gjorde, om han hade fått växa upp där jag växte upp.
Jag kommer ihåg när vi åkte ner varje sommar och hälsade på, hur kul vi hade. Vi var på gröna lund med mamma och pappa från det dom öppnade tills sista färjan gick hem, sen gick vi alltid och åt innan vi tog bilen hem till farmor igen.
Den värsta dagen på hela året var den då vi skulle åka hem. Usch, jag grät lika mycket varje gång, jag ville bara slita upp dörren och springa ut och stanna kvar där.
Nej, det är känsligt och jag sitter och gråter som ett litet barn nu.
Men min dröm är att få åka tillbaka och återuppleva gamla minnen.