Sen lunch, sur bebis

Plutten sover igen och jag får äta, själv. Trodde jag skulle klara mig tills Emil kom hem, men det är två timmar kvar och jag var vrålhungrig!

Oscar sov inte speciellt länge när jag la honom innan, vaknade redan efter 40 minuter. Men jag gick ner med honom och satte honom i babyskyddet och fortsatte med rummet. Det gick bra i sisådär 5 minuter, sen var det en liten kille som inte alls ville vara med längre. Han bara skrek för att han inte fick vara i famnen, för han hade precis ätit och allt annat han kan skrika för var också åtgärdat. Jag provade med babygymmet och babysittern också men det funkade inte heller.
Så rent sur-skrik.
Många säger att när det bara är sur-skrik så låt dom ligga och skrika och gråta. Men jag kan inte det, det skär i hjärtat på mig och jag kan inte låta honom ligga där själv. Han är ju bara en bebis och det enda han vill är att få lite närhet, jag kan inte straffa honom för det!?
Såfort jag tog upp honom blev han ju såklart tyst och började skratta istället, som han oftast gör.
Alla andra med småbarn, hur gör ni/har ni gjort när dom är sura och gnälliga?

Kommentarer
Postat av: Lillasyster

När mamma är gnällig brukar jag lämna henne ifred ett tag, det funkar bra!

2010-07-28 @ 16:40:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0